Dagens text

I aktivt beroende använde många av oss självömkan som en överlevnadsmekanism. Vi trodde inte att det fanns något alternativ till att leva i vår sjukdom - eller vi kanske inte ville tro det. Så länge vi kunde tycka synd om oss själva och skylla våra problem på någon annan behövde vi inte ta konsekvenserna av våra handlingar: i tron att vi var maktlösa att förändras behövde vi inte acceptera behovet av förändring. Användandet av denna "överlevnadsmekanism" hindrade oss från att komma till tillfrisknandet och ledde oss dag för dag närmare självdestruktion. Självömkan är vår sjukdoms redskap: vi behöver sluta använda det och i stället lära oss använda de nya redskap vi finner i NA:s program. Vi har kommit till tro på att effektiv hjälp är tillgänglig för oss: när vi söker den hjälpen och finner den i NA:s program, tränger tacksamhet undan självömkan. Många redskap finns tillgängliga för oss: de tolv stegen, vår sponsors stöd, gemenskapen med andra tillfrisknande beroende och vår högre makts omsorg. Alla dessa redskaps tillgänglighet är mer än tillräcklig anledning att vara tacksam. Vi lever inte längre i isolering utan hopp: vi har säker hjälp till hands vad vi än ställs inför. Det säkraste sättet att bli tacksam är att dra nytta av den hjälp som finns tillgänglig för oss i NA:s program och att uppleva den förbättring som programmet kommer att medföra i våra liv.

Bara för idag: Jag ska vara tacksam för det hopp NA gett mig. Jag ska odla mitt tillfrisknande och sluta odla självömkan.

Copyright (c) 2012, NA World Service, Inc. All Rights Reserved