Samlade nyheter inom Anonyma Narkomaner NA Sverige

Beroende

Det började i tonåren. Jag ville ha kul, festa. Jag var blyg men ville samtidigt ha bekräftelse. Helst från killarna. Oftast blev jag fullast på festen. Jag var tjejen som hade det lite “för kul”. Jag träffade en äldre kille och flyttade hemifrån tidigt. Ingen kunde säga till mig hur jag skulle leva mitt liv. Jag kände mig vuxen och skulle klara av att ta ansvar för mig själv. Jag gick aldrig  på gymnasiet och jag hade usla betyg från grundskolan. Jag började arbeta på så kallade praktikplatser där man fick någon symbolisk summa om dagen så det här med ekonomin gick inte riktigt ihop. Två år senare var förhållandet slut. Jag var då sjutton år och vägrade erkänna mig besegrad och flytta hem till mina föräldrar igen. Envist stolt skulle jag fortsätta att klara livet på egen hand. Jag fick hjälp av socialtjänsten med en liten etta och det dröjde inte länge förrän det var förfest och efterfest i min lägenhet på helgerna. Festandet kostade pengar och plötsligt var det svårt att betala räkningarna på kabeltv och telefon mm. Jag hamnade i en ond cirkel och jag var alldeles för stolt för att be om hjälp. Jag blev vräkt men lyckades på något sätt få en ny lägenhet, jobb och pojkvän Men min dåliga ekonomi och mitt sätt att skyffla problemen under mattan och festa bort dagens ångest kom ikapp. Jag hittade nya vänner som festade på annat än alkohol och snart var mina problem större än någonsin.